Dynamiska vs Statisk IP-adresser: En snabb översikt

I dagens sammankopplade värld är termen "IP-adress" allestädes närvarande, eftersom de flesta elektroniska enheter nu har någon form av internetanslutning. Men vad är egentligen en IP-adress? "IP" står för Internet Protocol, och adressen avser den unika etiketten som tilldelas varje enhet som är ansluten till ett nätverk som använder detta protokoll för kommunikation. Denna artikel går igenom de två huvudtyperna av IP-adresser: dynamiska och statiska. Vi undersöker deras egenskaper, fördelar och användningsområden för att ge en heltäckande förståelse för hur de fungerar och deras betydelse i olika nätverkskonfigurationer.

För hemnätverk är du troligen bekant med IPv4-adresser, som är en 32-bitars numerisk etikett, individuellt tilldelad varje enhet ansluten till ett nätverk som använder Internet Protocol för kommunikation. Du känner kanske igen adressområdet 192.168.x.x, eftersom detta är det vanliga lokala nätverksområdet för DHCP-adresser (Dynamic Host Configuration Protocol). Men har du någonsin märkt att IP-adresserna kan ändras? Det beror på att de är dynamiska.

Dynamiska IP-adresser  

En dynamisk IP-adress är en adress som ibland kan ändras, men den behöver inte ändras hela tiden. Moderna routrar är oftast påslagna hela tiden i hemmet, vilket innebär att de tilldelade IP-adresserna sällan förändras, och vi märker det därför inte. Om du däremot kopplar bort och startar om din router kan det hända att anslutna enheter inte längre har samma IP-adress som tidigare. Detta är dock inget problem, eftersom DHCP hanterar detta automatiskt. Varje ansluten enhet tilldelas en unik adress av routern, och den loggar varje adress. För hem- och privata nätverk är detta idealiskt eftersom det inte kräver någon användarkonfiguration.  

Statisk IP-adress  

Men vad händer om vi behöver tilldela en enhet en specifik adress för säkerhets- eller fjärråtkomständamål? Det är här statiska IP-adresser kommer in!  

En statisk IP-adress är en permanent tilldelad adress till en enhet, som aldrig förändras (om den inte ändras manuellt). I grund och botten innebär detta att om en statisk IP-adress har tilldelats en enhet och nätverket startas om, så kommer enheten ALLTID att återgå till samma adress.

Statiska IP-adresser är utmärkta för att konfigurera filservrar, domäner, fjärråtkomst och portvidarebefordran i nätverk. Men hur hjälper detta oss egentligen?

Fjärråtkomstsystem använder ofta statiska IP-adresser, som till exempel en VPN. Detta gör att specifika IP-adresser kan ges tillgång till servern eller nätverket och tilldelas vissa privilegier inom dem. Detta är idealiskt för kommersiella och marina fartyg som är beroende av fjärrövervakning och åtkomst till sina nätverk. På så sätt kan man begränsa åtkomsten till vissa enheter, vilket ger större kontroll över både åtkomst och säkerhet, samtidigt som man håller nätverks- och VPN-trafiken låg.

Förstå potentiella problem  

Det finns dock en sak jag vill betona när det gäller konfiguration av statiska IP-adresser och nätverk. Ändra bara dessa inställningar om du förstår vad du gör och känner dig säker på att göra det. När vi introducerar statiska IP-adresser och saker som subnät och maskar är det lätt att göra enheten otillgänglig från andra system. Se också till att notera den IP-adress som tilldelas.

Vissa system kräver att den statiska adressen tilldelas via routern, medan andra enheter (som våra PRO-produkter med Ethernet-åtkomst) tillåter att den statiska adressen anges i själva enheten.

Om en statisk adress tilldelas exempelvis en PRO-NDC-1E2K, så åsidosätts DHCP-inställningarna och enheten kommer inte automatiskt att tilldelas ett slumpmässigt 32-bitars namn när den återansluts till en router. Om den hålls inom 192.168.x.x-området är detta inget större problem. Om enheten däremot flyttas till en 10.x.x.x-adress måste både datorn och enheten ha tillgång till detta adressområde för att kunna nå PRO-NDC-1E2K.

Slutsats

Sammanfattningsvis är fördelarna med att använda en statisk IP-adress för den genomsnittliga användaren oftast inte värda det. Att låta nätverket köra på DHCP med dynamiska adresser är fullt tillräckligt. För ökad säkerhet och kontroll kan man använda statiska IP-adresser för att begränsa åtkomsten, men se till att du noterar IP-adressen och alltid kan komma åt den, antingen lokalt eller via fjärråtkomst.