NMEA 2000 PGN – Förstå meddelanden och datakommunikation i marina nätverk

En komplett guide till NMEA 2000 PGN: typer av meddelanden, struktur och hur du tolkar data med rätt verktyg.

NMEA 2000-data skickas som meddelanden, kallade PGN (Parameter Group Number). Ett PGN är en unik numerisk identifierare som kategoriserar och definierar specifika datagrupper inom NMEA 2000-protokollet. Tänk på PGN som en kod som gör att enheter i nätverket kan känna igen och tolka information effektivt.

Typer av PGN i NMEA 2000

Det finns tre huvudtyper av PGN:

1. Obligatorisk (Mandatory)

Dessa PGN är definierade av NMEA 2000-standarden och måste stödjas av alla enheter.

Exempel på obligatoriska PGN

2. Vanlig / Data (Common)

Innehåller standarddata från instrument som djup, position och temperatur.

Exempel på vanliga PGN

3. Egen (Proprietary)

Dessa PGN används för data utanför den godkända NMEA-specifikationen, t.ex. firmware-uppdateringar eller tillverkarunika funktioner. De har lägst prioritet i nätverket.

Exempel på egen PGN

Teknisk struktur för NMEA 2000-meddelanden

CAN-baserad seriell data använder ett 29-bitars identifieringsfält och upp till 8 databyte. Ramen innehåller start- och slutbitar, kontrollfält, ett 15-bitars CRC-fält för feldetektering och bekräftelsebitar.

Varför är detta viktigt?

Att förstå PGN-format är avgörande för installatörer och båtägare vid felsökning och systemdesign. Rå binärdata är svår att tolka, därför behövs verktyg som avkodar PGN-innehåll.

Exempel: Actisense NMEA Reader

Med NMEA Reader kan du se PGN-innehåll i ett läsbart format (exklusive proprietära meddelanden). Detta gör felsökning enklare – du kan kontrollera om en GPS skickar data och vilken typ av data som överförs.

Slutsats

PGN är kärnan i NMEA 2000-kommunikation. Genom att förstå PGN-strukturen och använda rätt verktyg kan du optimera ditt nätverk, felsöka effektivt och säkerställa korrekt datakommunikation ombord.